När jag skrev mitt första manus, skrev jag bara. På känsla, lust och inspiration. Utan plan, utan riktning och utan dramaturgiskt skelett. Och i slutändan blev inte det särskilt bra. Julmordet i Klara kommer förbli ett ”skrivbordslådemanus”.
Och det sätter fingret på varför jag anser att synopsis är det bästa hjälpmedlet du kan ha som författare. Det är en plan och en riktning, vilken ger dig ett dramaturgiskt skelett att förhålla dig till.
Hur ser ett synopsis ut?
Att skriva synopsis är att skriva hela boken, fast i extremt komprimerad form. Alla författare gör olika. Vissa kluddar ner något i en skrivbok, andra använder sig av post-it lappar eller skriver på glasrutor. Vissa skriver i word, och andra fyller i tabeller för varje kapitel. Jag har läst om författare som skriver ett synopsis på två sidor, andra skriver tio. Men jag har också läst en intervju där författaren skrev en synopsis på sjuttiofem sidor, och att hen därefter skrev vidare i samma dokument. Manus växte alltså fram ur synopsis.
Behovet av att skriva synopsis
Mitt första manus skrev jag som sagt utan synopsis, och det är ganska ihåligt och lite virrigt.
När jag skrev mitt andra manus Nattens oönskade fjärilar som gavs ut 2021, hade jag till en början ingen nedskriven synopsis. Men jag hade ägnat ett par veckor åt att brainstorma om handling, upplösning, motiv, etcetera i en skrivbok. Den här skrivboken hade jag bredvid mig under skrivprocessen och mycket kom till under processens gång. Men i och med att jag inte hade en riktig synopsis, slutade det med att jag skrev en hel del text som jag i slutändan raderade. Det var helt onödiga delar som inte tillförde storyn något. (Läs min artikel om att skriva råmanus, och hur det kan hjälpa dig.)
När jag inledde min första ordentliga redigeringsrunda av manuset, kände jag att jag inte hade någon överblick av manuset. Jag satt bara och scrollade upp och ner. Ett manus på en halv miljon tecken är svårt att greppa. Därför öppnade jag Numbers (excel på Mac), och gjorde en kapitelplanering.
Jag har skrivit två artiklar om redigering, dels redigeringens steg men också om fördjupning av det första steget. Det kommer att komma fler artiklar om redigering med tidens gång.
Mitt första riktiga försök att skriva synopsis
Min första kapitelplanering som jag gjorde i Numbers ser ut så här. Det första jag gjorde var att ge mina tre huvudpersoner (Lukas, Ida och Lina) varsin kolumn då de är mina berättarperspektiv, det är de tre första kolumnerna. Tack vare att jag gav varje berättarperspektiv en kolumn var, såg jag att de inte fick prata lika mycket, vilket jag tack vare denna överblick kunde åtgärda. För alla är lika viktiga för historien.
Raderna i dokumentet är kapitel, ett kapitel per rad. Raderna har olika färger, och visar på storyns tidsspann. De blå raderna är första dagen, de lila är den andra dagen, osv. De vita raderna hör till Lina, som det är historiska tillbakablickar.
Det man också ser i bilden är att viss text är röd. Det är faktiskt allt nytt jag kom på när jag skrev denna synopsis. För då fick jag överblicken över storyn, och märkte att det fanns många hål i den. Allt det nya är alltså resultatet av, och tack vare, att jag skrev synopsis. Utan överblicken hade jag aldrig sett vad som fattades. Dessutom tillkom flera nya kapitel.
Och inte nog med det. Jag kom på att jag behövde ett till berättarperspektiv, nämligen förövarens röst (den femte kolumnen). Det berättarperspektivet fick totalt fem korta kapitel, och tack vare synopsis kunde jag se var dessa kapitel passade bäst.
Mitt andra och mer seriösa försök
I den korta pausen mellan manus två och tre, läste jag på om dramaturgi, tre-akts-modellen och några andra berättarmodeller. Utifrån detta skapade jag en bas med tre färger = tre akter. Då blev det tydligt var jag bland annat behövde lägga in vändpunkter och när jag behövde påbörja slutet.
När det var klart började jag spåna fram mitt manus Mordet i grosshandlarvillan. (Denna bok kommer att ges ut 2023.) Kolumnen längst till vänster är min huvudperson och det står ganska mycket i varje kapitel.
Det här tog tid att utveckla, jag satt en hel månad med det här dokumentet. Enbart det här dokumentet! Höll mig från att skriva även fast det kliade i fingrarna. Istället harvade jag vidare med det här. Till slut hade jag kommit så långt i min story, att jag kunde läsa upp hela synopsis för en utomstående. Denne kom med ett par invändningar, riktigt bra sådana. Jag ändrade i dokumentet, och det gav ytterligare några idéer.
Efter den långa månaden satte jag mig och skrev. Jag visste vart jag skulle, varje kapitel var redan klart i mitt huvud, även fast jag inte visste exakt vad som skulle hända, vad som skulle sägas, vilka kroppsrörelser de skulle göra, etc. Det kom till mig när jag skrev. Så de som säger att det inte är kreativt att skriva med synopsis, har nog inte testat att göra det. För hela skrivprocessen är kreativ.
Som en kul grej registrerade jag hur länge jag skrev varje gång, och när jag var klar kunde jag konstatera att jag skrivit mitt råmanus på sextio timmar. Visst är det ett lite kortare manus på 50.000 ord, men ändå. 60 timmar är nästan ingenting! Anledningen? Jo min gedigna synopsis.
Så här skriver jag synopsis nu
Men mitt synopsisskrivande har förädlats sedan jag skaffade skrivprogrammet Scrivener, då det programmet ger mig helt andra förutsättningar. Jag har skrivit en artikel om Scrivener, där jag ganska kortfattat beskriver fördelarna med programmet, i jämförelse med att skriva ett manus i ett 350 sidor långt word-dokument. Men för att enkelt visa hur mitt skrivande av synopsis har utvecklats, visar jag ännu en bild.
Här är de första kapitlen ur del 1 i boken Dårarnas slott som kom ut 2022. I Scrivener har jag jag delat upp manuset i delar (Lukas har del 1, Ida del 2, Lukas del 3, osv), dagar, kapitel och slutligen scener.
Synopsis till Dårarnas slott ser ut såhär:
- Huvuddragen i manuset skrivs ner, vad jag vill berätta
- Jag kan sen dela upp synopsis i flera delar, då jag spånar fram vad målet är med varje del
- Varje del kokas ner i kapitel
- Till slut utkristalliseras scener, och kapitlen delades upp ytterligare.
Som det syns på bilden, så har till exempel kapitel 3 två olika samtal. Den ena med arbetsledaren, det andra med en tegelbärare. Tack vare att jag delat upp dessa, blir det inte bara kortare textstycken att ha koll på. Jag vet också vad som är syftet med scenen är, och villar inte bort mig i massa onödig text, bara för att det är roligt att skriva det.
Sen kommer ytterligare två delar i mitt synopsisskrivande. Nämligen all research jag gjort, och även alla anteckningar som finns lite överallt. Dels på papperslappar liggande i köket, som är resultatet av att jag kommit på idéer när jag stått och lagat mat. Alla korta anteckningar i mobilen som jag kommit på, osv.
Dessa skriver man in i Drafts, vilket ger mer skrivutrymme. Där spånar jag vidare på varje scen, och jag skriver in researchanteckningarna från varje bok jag läst och för in i varje scen. Sen skriver jag in alla mina idéanteckningar. Till slut har jag allt jag behöver inskrivet i synopsis i Scrivener.
Här ett utdrag ur min synopsis Draft. Det känns lite läskigt att bjussa på det här, men här ser ni hur jag skriver själva synopsis.
Till en början är det kanske bara en mening. Exempelvis som syns här, Samtal arbetsledare. Men sen börjar jag se scenen framför mig, och jag brukar ibland till och med höra dialog i huvudet. Jag skriver ner allt i korta meningar, och till slut har jag en synopsis som kommer att hjälpa mig att skriva.
Jag har till och med skrivit i versaler att jag måste beskriva mäster som smutsig och att han luktar sprit. Versaler … Jag tyckte tydligen att det var väldigt viktigt.
Skrivandet är som en pyramid
Jag ser alltså hela skrivprocessen som en pyramid. Högst upp är en idé, sen blir basen lite bredare genom att jag måste ta reda på exakt vad jag vill berätta. Men hur ska jag berätta detta? Det får jag ner i kapitlen, och om vad de ska handla om. Scener utkristaliserar sig. Bilder skapas i huvudet på mig om varje scen, och jag skriver ner det i Drafts. Sen är nästa steg råmanus, vilket inte heller är en färdig text. Det är ett mellanting mellan synopsis och färdigt manus.
För att försöka sätta sig framför ett tomt dokument och tro att man kan skriva ett manus från start till mål, då är man dömd att lida av kraftig skrivkramp.
Det är så här jag gör, och jag hoppas att mina visuella exempel klargjort vad själva meningen är med att skriva synopsis, men framförallt hur man gör.
Carola Segerlund – Författare 
2017-01-09 at 14:05
Vilket inspirerande inlägg! Jag har alltid skrivit utan att planera i förväg men vill egentligen ha en plan/synopsis innan jag börjar skriva. Jag har försökt skriva synopsis men gett upp och kastat mig huvudstupa in i skrivandet. Eftersom jag skriver kronologiskt så tappar jag inte tråden men det skulle ändå underlätta att ha en tydligare karta än det lilla jag har i huvudet. Efter det här inlägget är jag beredd att ge synopsisarbetet en ny chans. Av någon anledning har jag förväntat mig att det ska göras på en dag typ, men så enkelt är det tydligen inte 😉
2017-01-09 at 14:15
Men då har inlägget redan uppfyllt sitt syfte! Vad underbart! 😀 Ja, att skriva synopsis är ett djupt arbete. När jag insåg det till fullo, det var då det började fungera. Hoppas du lyckas med ditt nästa synopsis 🙂
2017-01-09 at 14:20
Jag förväntade mig att en synopsis skrevs på en eftermiddag men nu ska jag ha mer tålamod inför nästa försök. Jag har redan skapat ett excel-dokument 🙂 Vad har du för kolumner mer än Handling, POV och Kapitel?
2017-01-09 at 15:10
Jag ger mina huvudkaraktärer varsin kolumn, kapitlen delas in i rader neråt, varje rad är ett kapitel med Prolog högst upp och Epilog längst ner.
Exempel på ett kapitel i kolumnen för min huvudkaraktär X ur min synopsis:
”X och Y går nerför trappan i villan på morgonen efter tågresan. Kort men kärnfull miljöbeskrivning! Äter frukost med familjen och vi får lära känna de andra karaktärerna. Börjar förstå att Z är otrevlig. X lyckas hålla käften tack vare lugnande från Y. Z säger något plumpt mot Å och det blir pinsamt. Y för in samtalet om jakten.”
Tiden får även en kolumn, för att jag ska ha koll på vilka kapitel som utspelar sig samma dagar. Man kan lägga in andra saker som viktiga, till exempel vändpunkter, lögner, vad jag vill att läsaren ska tro eller liknande.
2017-01-09 at 15:21
Wow! Tack för detta utförliga tips! =)
2018-11-03 at 12:15
Hej Carola,
Jag har läst om ditt sätt att organisera en synopsis, råmanus. Personligen är jag som dig, vill ha ordning och reda. Har läst på i min bok ”Excel” hur ställa upp som du gjort.
Du skrev att du gick in på Excel Number, riktigt samma har inte jag. Finner massor av tabeller. Kan inte tyda dina synopsis, för smått när jag skriver ut det.
Vill gärna lägga upp min berättelse som du . Har du något tips om var du exakt gick in , vilka rubriker du skrev längst upp i huvudet på synopsisbladet?
Tacksam för alla förslag.
Vänligen
Inger Jansson Almsin
2018-11-05 at 12:48
Hej Inger!
Vad kul att jag kan inspirera någon med metoden, blir så glad!
När det gäller Numbers, är det Apples svar på Microsofts Excel. Numbers är bara en enklare version av Excel, men fungerar i huvudsak likadant med rubriker och rader.
Rubrikerna jag har som grund är:
– Akt (som jag sedan färgsätter för att göra det tydligt för mig själv)
– Kapitelnummer
– Synopsis
– Dag/datum (eftersom jag skriver deckare som utspelar sig under relativt kort period och jag måste ha koll på att allt inte utspelar sig under samma dag, utan dra ut på det logiskt)
– Falska ledtrådar
– Äkta ledtrådar
Anledningen till att jag sätter akterna 1-3, är för att jag därmed måste tänka över dramaturgin. – Akt 1 är inledningen och där allt byggs upp, avslutas med nyckelhändelsen.
– Akt 2 är den längsta och där handlingen utspelar sig, avslutas med point of no return vilket är den mörkaste stunden för huvudkaraktären, när allt är pest och pina.
– Akt 3 är upplösningen av konflikten och avslutas med climax och nedvarvning.
När man vet vad konflikten är (karaktärens problem) och man också vet vad det är som gör att konflikten sätter igång (nyckelhändelse), vad katastrofen är för någon och även hur den ska lösas, då har man grunden till sina akter.
Sen är det dags att komma på vad som behöver hända inför varje aktövergång, och spåna fram vad som ska hända. Från början är det kanske bara en mening, tex: ”Lisa och Pelle ska träffas och Bertil ska sätta käppar i hjulet”. Men med tiden kommer man på alltmer, och det börjar bli lättare att dela upp akten i enskilda kapitel.
Här är ett exempel ur min synopsis för kapitel 7 i mitt manus Jaktveckan:
”Elvira ses komma ut från biblioteket samtidigt som Ida går och lägger sig. Ber Elvira komma upp till henne och hjälpa av henne med klänningen. Ida vaknar, ställer sig upp och drar gardinerna åt sidan. Ser dimma över Storsjön. Öppnar fönstret och drar girigt in ett friskt andetag, så här doftar inte Stockholmsluften. Aaah! Ett skrik hörs och Ida rycker till. Hon springer bort mot dörren och sliter åt sig sidenmorgonrocken och går ut i korridoren. De andra gästerna kommer också ut från sina rum. Han är död!”
Från början var det bara att han skulle hittas död, sen växte det fram långsamt. När jag satt och funderade på ett annat kapitel, kom bilden av att hon slet åt sig morgonrocken i farten. En annan dag såg jag sjörök över Storsjön på morgonen, och den upplöstes ganska snabbt. Det fick komma in då på morgonen när Ida vaknade. Lite i taget, små små steg. Jag jobbade aktivt med synopsisen i en månads tid innan jag satte mig och skrev.
Men när jag väl satte mig, hade jag redan alla kapitel framför mig. Det handlade bara att få ut det i text, och eftersom jag redan hade börjat se detaljer så var det så otroligt enkelt att skriva. Jag behövde inte värka ur mig texten, den fanns redan inom mig. Dialogerna kom omedelbart utan att jag hann tänka, hörde dem bara i huvudet. Det handlade snarare om att hinna skriva ner dem i takt med att karaktärerna pratade 😉
Jag hoppas att mitt svar har gett dig lite klarhet och inte bara skapat mer frågetecken. Lycka till med skrivandet! Och än en gång, det är så roligt att kunna inspirera dig till att arbeta med synopsis.
Ha det så gott!
Carola