Som historiker triggas min fantasi oftast av historiska källor – det kan vara en bild, en avhandling, en arkivhandling eller en hundra år gammal roman. Ovanstående bild är tagen kring 1900 på Beridarebansgatan i Stockholm.

Lukas på vandring

I Nattens oönskade fjärilar är min huvudperson på Hôtel Rydberg som då låg vid Gustav Adolfs torg, och när jag hittade den här bilden ville jag att vi skulle få följa med honom på hans väg hem. Sagt och gjort! Jag började detaljstudera bilden …

När ovanstående bild togs kring förra sekelskiftet var klockan 11:25, det syns på klockan som hänger på fasaden långt ner på gatan. Vem är kvinnan som hukande går över på andra sidan gatan i snögloppet? Fick hon vänta så att hästkärran hann förbi? Var det dyrt att handla sina kläder på skrädderiet vars skylt hänger ut över gatan? Ynglingen i vegamössa, vad gjorde han ute så här dags? Arbetade han inte? Frågorna som min hjärna översköljs med vill inte ta slut, dialoger dyker ofrånkomligt upp och tar plats. Efter det var det bara att sedan sätta sig ner och skriva scenen om promenaden hem från Hôtel Rydberg.

Gatan finns inte längre

Just den här gatan finns inte längre, dessa hus revs i och med Norrmalmsregleringen för att ge plats för trafikkarusellen och det intet sägande Sergels torg. Norrmalmsregleringen var ett projekt som politikerna hade i Stockholm under 1960- och 1970-talen. De tyckte att Norrmalms hus var fula och nedgångna, och istället för att inse värdet i husen ville de göra Stockholm till bilens stad och släppa in luft och ljus.

Det enda som hänt är att politikerna idag försöker minska biltrafiken i Stockholm city och de intetsägande huslådorna kring Klara har gjort kvarteren till en död stadsdel. Nästan ingen bor där. I stort sett finns där bara kontor och affärslokaler, när de stänger försvinner människorna. Lämnar husen tomma och öde.

Andra idékällor

insparrad-514x800

Men inte bara bilder triggar min fantasi. För ett tag sedan fångade den här vetenskapliga antologin mitt intresse: Inspärrad. Röster från intagna på sinnessjukhus, fängelser och andra anstalter 1850-1992 av Roddy Nilsson och Maria Vallström (red). Antogolin fick mig att fundera över de som förr i tiden spärrades in på olika institutioner. Hur var det? Den psykiatriska tvångsvården finns i stort sett inte alls längre. Hur var det att ligga på sanatorium som tuberkulospatient? Sjukdomen var då en dödsdom, hur påverkade den insikten människan bakom sjukdomen?

Som sann akademiker satt jag med pennan i hand och markerade speciellt intressanta passager, som jag nu skriver in i ett researchdokument till mitt tredje manus Mordet i grosshandlarvillan i Scrivener. Jag är som sagt frälst Scriveneranvändare nu, hur jag klarat mig att hantera över 300 sidor långa dokument och mängder med researchmaterial tidigare, är för mig en gåta.

Just nu djupdyker jag i en roman från förra sekelskiftet, nämligen Elin Wägners Pennskaftet från 1910. Den har skapat så mycket bilder i min hjärna och gett mig så mycket inspiration att jag knappt vet hur jag ska använda alla idéer. Inspirationen finns verkligen överallt!

Bilden

FOTOGRAFI: Beridarebansgatan norrut från Mäster Samuelsgatan ca 1900
FOTOGRAF: Okänd
BILDNUMMER: F 47117
Unikt dokument ID: SSMF047117
Källa: Digitala Stadsmuseet i Stockholm