Jag har arbetat mycket med mina tre manus. Råmanus följs av redigering, testläsares åsikter följs av redigering, lektörsläsning följs av omskrivning och nyredigering, vila följs av omskrivning och redigering.

Att skriva – är att skriva om. Om och om och om igen. Det blir allt tydligare för mig.

Så hur ligger jag till i mina tre manus?

Julmordet i Klara

Efter att jag under vintern kom på att jag skulle sumpa ett av två berättarperspektiv, raderade jag halva manuset. Det kändes befriande och väldigt spännande. Jag behöll den gamla strukturen, men skrev om alla kapitel. Inte ett ord av de gamla var kvar. Så höll jag på fram till 2/3 av manuset, slutet hägrade – jag riktigt kunde känna segern att ännu en gång få komma i mål med ett manusprojekt.

Då kom jag på (den briljanta?) idén att jag ska leverera ledtrådarna i en helt annan följd, jag behövde rikta misstankarna mot en karaktär som var lite osynlig. Det gjorde att jag var tvungen att göra en handbromsvändning. Med doften av bränt gummi omkring mig, satt jag och glodde dumt på mitt manusprojekt i Scrivener.

Turligt nog hade jag roat mig med att dela upp manuset i:
– akter
– datum som varje kapitel utspelar sig i
– kapitel
– scener

Jag hade alltså fyra nivåer med mappar och textdokument, något som gjorde att jag kunde flytta varje scen till sin nya plats genom ”drag och släpp”. Det stora projektet som jag trodde skulle ta mig en evighet att reda ut (ommöblera ett nästan 300 sidor långt dokument) gjorde jag under några få kvällstimmar, samtidigt som jag satt och snackade med familjen vid köksbordet. Inte dåligt!

Med tillförsikt arbetar jag än en gång om manuset (är det femhudrasjutioelfte?) och är säker på att det kommer bli fantastiskt bra. Caroline Eriksson och Ninni Schulman har flera gånger sagt i sin podd Skriv en bestseller – Eller en annan bok att författare lider lika mycket av hybris, som av självhat. Jag är böjd att hålla med.

Nattens oönskade fjärilar

Det här manuset är mig allra kärast! Det ligger fortfarande ute hos några förlag, så jag har ännu inte börjat arbeta med det igen. Men som en realistisk aspirerande författare, räknar jag med refusering trots att det är ett lysande bra manus. Men tankarna står inte still, jag har ett antal idéer som vill förverkligas, än mer research som jag hittat och vill använda har samlats in.

Så det jag gjort är att få in hela manuset i Scrivener. Jag har delat upp manuset i akter, datum, kapitel och scener. Researchmappen fylls på alltmer, idéer skrivs ner i anteckningar i min iPhone och klipps in allteftersom till Scrivener.

Jag längtar så enormt mycket efter att få börja arbeta med det här manuset igen, saknar intrigen och de karaktärer som mina huvudpersoner träffar.

Mordet i grosshandlarvillan

Det här manuset skrev jag så väldigt snabbt, att jag själv är lite förvånad över det. Jag arbetade med synopsis under en månads tid, men när jag väl satte mig och skrev råmanus, tog det bara 60 skrivtimmar att få ur mig hela manuset. Efter det skickade jag iväg det till en lektör, och har inte påbörjat omskrivningen av det än.

Här har jag hittat en hel del ny research som jag vill hinna läsa igenom innan jag kan skriva om det, men råmanuset är bra – även fast det både KAN och SKA bli bättre. Så fort jag läst igenom den nya researchen kommer jag påbörja redigeringen, något jag verkligen ser fram emot.

Omtagen är redigering

Jag började på allvar skriva skönlitterärt hösten 2014, och min syn på skrivandet har förändrat ganska mycket under årens lopp. Under den första fasen i skrivandet, när det gäller att få ur sig historien, är jag EXTREMT fokuserad på antal tecken och skrivtimmar. Analytikern i mig drar fram excel-dokument som jag fyller i, så att jag kan få diagram och kurvor som visar mina framsteg och triggar mig att fortsätta.

Men i den andra fasen av skrivandet som är redigeringen, när antal tecken är otroligt ointressant, handlar det istället om att bara förnya, förändra, fördjupa, förbättra, försköna och förädla. Det är redigering enligt mig.

Bilden

Landstormslottor, bla besök av kronprinsessan, basaren 1929. Prinsessan Louise. Lottakåren.