När du kläckt ett antal idéer, utvecklat dem med hjälp av brainstorm, utmejslat berättelsen genom ett synopsis och utvecklat de karaktärer som ska befolka storyn, är det dags för det verkliga hantverket. Att skriva.
Hur kommer man igång?
När det gäller detta, hör man olika citat från olika författare. ”Rumpan på stolen”, ”Inspiration är för amatörer” eller ”Alla sådana citat stämmer inte in på mig”. Det jag kan säga om mig, är att jag alltid sätter rumpan på stolen och skriver. Oavsett hur jag för tillfället känner mig.
Och inspirationen är något som alla författare har i sig, om det bara är amatörer undrar jag varifrån alla fantastiska berättelser och sagor kommer ifrån – om inte från inspiration och fantasi? Ibland har man mer inspiration, andra gånger mindre. Om man hamnar i mindre; läs böcker, se på film och låt hjärnan vila. Det är inte farligt, men låt inte ”mindre inspiration” utvecklas till regelrätt skrivkramp och rädsla för texten.
Skriv varje dag, om det inte blir mycket, kanske det i alla fall blir lite. Det är när man ständigt är inne i texten, lever med den, som inspirationen till repliker, miljöer och gester kommer till en.
Jag räknar tecken
Förutom att sätta rumpan på stolen, har jag upptäkt att jag tycker om att räkna antal skrivna tecken per sittning. Det gör att tävlingsinstinkten vaknar i mig, och jag finner inte bara nöje i att få ur mig berättelsen, utan också att se mina framsteg i siffror.
Jag fyller därför i antalet tecken och antalet skrivtimmar i en tabell, som ger mig en överblick. Här nedan är ett exempel är utdrag ur mina första två veckor när jag skrev råmanuset till Mordet i grosshandlarvillan.
Jag vet att det här kanske inte är det vanligaste sättet att hitta inspiration, många kanske rent av tycker att det är konstigt. Men det är så jag fungerar och det hjälper mig att fortsätta. Hur du hittar din väg mot målet kan jag inte säga – men hitta den!
Skriva råmanus med hjälp av synopsis
Alla som skriver har olika sätt att få ur sig själva texten. Men för mig är planering och struktur viktigt. Och att arbeta på det viset, är för mig lika naturligt som att gå upp på morgonen. I huvudsak handlar denna struktur om synopsis. Den är A och O för mig.
Här är det viktigt att betona att jag INTE följer synopsis slaviskt. Den utvecklas med historien när jag skriver, men fungerar i stort sett som ramen för målaren eller ritningen för byggaren. Jag vet var jag ska, jag vet vilka nyckelhändelser som jag ska sikta mot, och då handlar det bara att få ur sig berättelsen. Om jag under skrivandets gång kommer på något helt nytt, skriver jag in det i synopsis och funderar redan då över hur det kan komma att påverka resten av berättelsen och planerar in det i synopsis.
Att skriva råmanus, är att ”fulskriva”
I ärlighetens namn handlar råmanus om just det. Att få ur sig berättelsen. Råmanus får inte vara perfekt, för då har man inte skrivit ett råmanus. Då har man har skrivit ett manus. Det handlar alltså om att fulskriva.
Berättelsen kommer att ha hål, vara stapplande och upprepande. Det gör ingenting! Det tar man tag i under redigeringen. Det är vad redigeringen är till för. Och om man arbetat igenom synopsis, nyckelscener och karaktärer INNAN skrivandet av råmanus, så kommer den här fasen gå ganska mycket av sig själv.
Synopsis är en skissteckning, råmanus är en bild. Om än ganska dålig, men man ser i alla fall vad det föreställer.
Att slippa radera halva manuset
De som säger att synopsis inte är roligt att arbeta med, att det begränsar kreativiteten och att skrivandet bara blir ett 9-17 jobb, kanske inte har tänkt på att alla delar i en skrivprocess är kreativa.
Men synopsis gör att man slipper skriva massa onödig text och sen vara tvungen att kasta halva boken (som det har blivit med mitt första manus då jag inte arbetade med synopsis, läs om det i den här artikel). I podden Skriv en bestseller – eller en annan bok intervjuades författaren och manusförfattaren Anna Fredriksson (avsnitt 11), och hon pratar om just detta.
Testa att skriva synopsis och sedan fulskriva ur dig manuset. För det är i slutändan vad råmanus handlar om, att nöta stol och tangentbord. Få ur dig råmanus för att sedan fixa finliret efteråt.
Bilden överst
Bild från Digitala Stadsmuseet 2017-01-10
Kvinnligt kontorsarbete, AB Suecia på Strandvägen 5B
Unikt dokument ID: graark_10001375
Carola Segerlund – Författare 
2017-03-27 at 23:28
Vilket bra inlägg! Jag håller verkligen med om att inte låta inspirationen styra en (även om det är trevligt med inspiration ibland också). Som du skriver blir det ju lätt att falla in i ett mönster där man inte skriver om man ständigt väntar på inspiration.
2017-03-28 at 13:56
Inspiration kommer när man skriver, precis som du säger. För mig händer faktiskt väldigt lite om jag bara går omkring och funderar. Det gör dessvärre också att en detaljerad synopsis (åtminstone hittills) varit lite av en omöjlighet för mig. Det är under skrivandet som berättelsen utformas och jag är väldigt noggrann när jag skriver – fulskriver nästan ingenting alls (inte med flit i alla fall). Jag vill gärna öva upp mitt synopsistänkande, för det vore en stor trygghet. Själv har jag en början, ett slut och en vag idé om vägen när jag börjar skriva. Det går det med. Men det är en skumpig väg, helt klart.
2017-03-28 at 19:51
Tack! 🙂
Jag tror att många tänker att inspirationen ska infinna sig som något näst intill övernaturligt, och just den känslan har nog kanske alla som skriver upplevt någon gång. Men frågan är om det är inspiration eller något annat? Eller är den ”rätta” frågan: Vad ÄR inspiration för något?
– Är det nya idéer?
– Är det flow?
– Är det när man kommer på en bra dialog?
– Är det när en händelseutveckling utvecklar sig till en nyckelscen?
Om nya idéer är inspiration, så är det något som bara kommer hux flux som man måste ska vänta in, för kan man tvinga fram bra idéer? Men flow, dialog och scener kommer nog när man nöter stol, när man sitter och sliter med texten, när det helt plötsligt har gått ett par timmar och man har spottat ur sig 15.000 tecken.
2017-03-28 at 20:04
Vad kul att du vill utveckla synopsisskrivandet 😀
Mitt första försök till att skriva synopsis var (måste jag medge) ganska skraltigt, men mitt andra var ett riktigt sådant. Jag gav mig fan på att jag skulle ta mig igenom det innan jag började skriva. Tankarna fanns ständigt i manuset, jag levde med det och i och med att jag inte begränsades av den långsamma skrivprocessen gick min hjärta total bärsärk. På en dryg vecka hade jag första utkastet på synopsis. Sen arbetade jag om det, läste varje kapitelbeskrivning om och om igen, tänkte mig in i scenerna, kom på någon dialog här och där, hur någon INTE sa något, hur rummet de stod i såg ut, hur någons ansiktsuttryck såg ut vid ett visst tillfälle. I fyra veckor arbetade jag med synopsis innan jag läste upp det för min man. Han kom med några invändningar, som var riktigt bra och jag ändrade. Det gav upphov till ytterligare några idéer och jag finslipade ytterligare på i några dagar.
Att stå ut med att INTE skriva texten var riktigt plågsamt. Jag var näst intill tvungen att binda fast mig själv i kökssoffan för att inte börja skriva för tidigt, utan bara arbeta med synopsis. Jag hade lovat mig själv att göra ett riktigt försök, och jag höll det. Men när jag sedan släppte lös mig själv i texten, fick jag ur mig råmanus på 60 skrivtimmar. SÅ sugen hade jag blivit på att skriva 😉 Det råmanuset skickade jag till en lektör, och fick tillbaka en väldigt fint omdöme, så några rätt måste jag ha gjort.
Om du inte läst mitt inlägg om hur jag skriver synopsis, här är länken till det.
https://carolaholtansegerlund.wordpress.com/2017/01/09/om-skrivande-sa-skriver-du-synopsis/
I inägget länkar jag även vidare till andra bra sidor.
2017-03-29 at 09:06
Intressant läsning. Alltid roligt att höra hur andra författare jobbar fram texter. Tänker att skrivande personer måste hitta sitt sätt och det är en rolig process att hitta det sättet.
2017-03-29 at 13:34
Jag håller med. Precis som smaken är delad, är en passande metod det.