Skrev om på fyra veckor

Som jag i en tidigare artikel skrev, kunde jag inte hålla fingrarna borta från mitt manus Nattens oönskade fjärilar. Efter att ha läst en hel del bra och ny research hade jag kommit på:

  • nio nya kapitel
  • hopslagning av några andra kapitel
  • några scener har tillkommit
  • andra scener har tagits bort helt
  • och all text har skrivits om ännu gång.

Jag påbörjade omskrivningen den första april och blev i fredags den 28 april färdig. Manuset jag nu har, är ännu starkare än det som ligger ute på förlagsrunda och det har gett mig stort huvudbry. Hur tusan gör jag nu? Kontaktar jag förlaget och viftar med det nya? Titta här! Jag har en ny version. Såklart ni vill läsa? Visst vill ni? Eller ska jag bara avvakta och längre fram skicka på nytt? (Räknar kallt med refusering som jag alltid gör.)

Att jag ens började skriva om Nattens oönskade fjärilar, är för att det ”vilat” sedan 28 augusti 2016. Ja, ni hajar. Vem vill inte hoppa in i sitt manus igen efter så lång tid?

Hur som helst blev jag i fredags färdig, tryckte på ”Complie” i Scrivener och POFF hade jag en E-bok som jag genast skickade iväg till en testläsare. Jag hoppas att hon kan komma med någon input som kan vässa manuset ytterligare.

Smög in i nästa manus

Så vad händer nu? Jag som levt i Nattens oönskade fjärlar så fullständigt de senaste veckorna (dag som natt), har nu stängt dokumentet i Scrivener. Känner faktiskt stor saknad. Har också svårt att sluta tänka på all research som jag OCKSÅ skulle kunna använda, men någon måtta får det kanske vara?

I lördags öppnade jag ett annat dokument i Scrivener, nämligen råmanuset av Mordet i grosshandlarvillan. Har än en gång läst igenom lektörsutlåtandet som jag redan använt mig av för att fixa till saker som haltade. Nu läste jag det igen, och fick några nya idéer.

När jag går från ett projekt till ett annat, behöver alltid jag lite omställelsetid. Jag brukar ha svårt att sätta mig och skriva rakt upp och ner på en helt annan historia som jag inte levt i på flera månader. Den här gången ägnade jag ett par timmar åt att ställa in de olika inställningarna i Scrivener, så nu kan jag trycka på en knapp och få ut en E-bok, och nästa sekund ett manus som fungerar till förlag. Nu när de inställningarna är gjorda, behöver jag inte fundera mer på dem.

Men i och med att jag pysslade med dokumentet, med olika mapp-nivåer och dokuments-nivåer och satt och tog bort tabb-indrag (som jag alltid använde mig av när jag skrev i Pages), bidrog till att jag ”såg” hela historien utan att verkligen läsa den. Det gjorde att jag kom in i stämningen som jag vill ha i manuset, kom på saker jag vill utveckla, karaktärer jag vill lägga till och sidohistorier som behöver kompletteras.

Mordet i grosshandlarvillan

Jag påbörjade redigeringen av Mordet i grosshandlarvillan så fort jag fick tid, och lusten att utveckla historien kom. Även fast jag hade velat stanna i Nattens oönskade fjärilar för alltid. Och tack vare den långa vilan från Mordet i grosshandlarvillan, märker jag nu sådant som förut var dolt för mig på grund av vanan att se texten. Nu upptäcker jag för långdragna resonemang, för korthuggna scener, otillräckliga miljöbeskrivningar och bristande gestaltningar. Jag ser fram emot att fördjupa och differentiera mina karaktärer, ser verkligen fram emot att utveckla min huvudpersons sidohistoria. Hon är dessutom ett av tre perspektiv i Nattens oönskade fjärilar.

Bilden högst upp

Min alldeles egna E-bok liggande i iBooks i både datorn och mobilen. Ligger i gott sällskap av tretton digitaliserade researchböcker från 1800-talet.