Känslan av att drabbas av en ny manusidé, är som att bli som förälskad. Jag kan inte tänka på mycket annat. Jag vill bara umgås med idén, finnas i den, vara med den, ständigt tänka på den och isolera mig från resten av världen.

Polisväsen nyare bilder, sid. 008 , Gråark

För nästan ett år sedan fick jag en bild av mitt mordoffer till mitt fjärde manus. Jag såg brottsplats och hur offret dött. Det var en ruggigt bra idé och jag tänkte och tänkte på brottsplatsen, men det var stopp. Jaha, nu då? kunde jag inte annat att tänka.

Som tur hade jag en hel del annat att göra, skriva färdigt Nattens oönskade fjärilar och påbörjade synopsis på Mordet i grosshandlarvillan till exempel. Så jag slutade tänka på idén, satte ett arbetsnamn på projektet och that was it. Småidéer har under året kommit till, några för att stanna, andra för att förkastas.

Och så slog bomben ner

För ett par veckor sedan var det som om jag fick en käftsmäll. IDÈN – den där idén med versaler – smällde till i hjärnan. Den som satte hela omkringstoryn. Efter det har jag inte kunnat sluta tänka på det där fjärde manuset.

Det har faktiskt gått så långt att jag lagt redigeringen av Mordet i grosshandlarvillan åt sidan för att få gå in i researchen för det här manuset. Och då inte bara för att läsa nya och gamla avhandlingar, läsa kartläggningar och studera bilder, jag har även suttit på arkiv en hel dag. I morgon ska jag till ett annat arkiv, och jag planerar in ytterligare ett arkivbesök, det nere i Stockholm samtidigt som jag ska orda med ett besök i en gammal byggnad som kommer att spela en huvudroll i manuset.

Man får nog ändå …

Hur blev det såhär? Jag skulle ju vilja sitta med Mordet i grosshandlarvillan nu. Det är ändå fyra månader sedan jag satt med det senast, jag ser saker som behöver förbättras, men geisten finns inte där. Inte just nu i alla fall.

Jag brukar tänka att jag ska låta lusten styra mig i skrivandet. Även fast jag till löje är galet strukturerad och disciplinerad i mitt skrivande, är det ändå lusten som driver mig. Men att släppa Mordet i grosshandlarvillan tills vidare för att gå in i nästa manus, är det verkligen så klokt?

Men om lusten ska driva skrivandet, varför inte låta mig själv flyga in i researchen? Mycket av mitt drive ligger ju just där. Och i slutändan, jag är inte utgiven med någon deadline på nästa manus. Jag har faktiskt ett helt färdigt manus, att parallellt arbeta på två manus samtidigt, kanske inte är förbjudet?

Bilderna

Ballerinan Elvira Madigan
Källa: Digitala Stadsmuseet
Unikt dokument ID: graark_10018160

Assistent vid kriminaltekniska anstalten gör avgjutning av fotavtryck
Källa: Digitala Stadsmuseet
Unikt dokument ID: graark_10029580