Redigering … Bara ordet får mig att fundera. Älskar jag det? Eller är det ett av skrivandets ”måsten”? Jag måste nog svara ja på båda frågorna. För känslan inför redigeringen ändras, om och om igen. Och det är det som är redigeringens nyckel. Om och om igen. Att skriva om. Och skriva om än en gång. Och än en gång …

Det stora konststycket med redigeringen är att ta en sak i taget. För det är SÅ lätt att sitta och småfnula i ett dokument, ändra ordföljd, ta bort ett återupprepat ord, hitta synonymer. Men om man ska lyckas med sin redigering är inte det ett lyckat recept att börja så. Tidningen Skriva hade en bra artikel 2015 (länk längst ner i artikeln) om att redigeringen måste tas i fem steg. Jag håller till viss del med om stegen, men jag har utvecklat en ”egen” metod, något som såklart är ett mischmasch av alla skrivböcker och artiklar om skrivande som jag läst.

Min metod

De här stegen utgår från att ett råmanus redan är skrivet, att det faktiskt finns något att redigera. Inte skrivit råmanus än? Läs den här artikeln.

1. Vila

Redigeringen börjar med att låta texten vila. Efter att råmanus är skrivet, måste det läggas åt sidan. Anledningen är helt enkelt att man blir blind för sin text. Jag brukar lägga ifrån mig råmanus i några veckor eller ett par månader, och undertiden skriver jag på något annat. Jag gör faktiskt allt jag kan för att helt och hållet GLÖMMA manuset.

När jag sedan läser igenom det ser jag vad som är knasigt, hittar briljanta passager och undrar varför jag inte skrivit in ytterligare en karaktär. Genom vilan ser man sådant som tidigare var osynligt.

2. Storfix

Vid en första genomläsning efter vilan, brukar jag som sagt se vad som är helgalet. Både vad gäller karaktärer och story. Känner jag med mina karaktärer? Eller är de platta? Finns det hål i storyn? Saknas en bikonflikt?

Det är väl en sak att säga det såhär, men hur gör man? Mitt svar är synopsis (jag har tidigare skrivit en artikel som kan hjälpa dig i detta: Så skriver du synopsis). Genom att rita eller skriva upp din story kommer du se var hålen ligger. Har du flera karaktärer? Får de prata lika mycket? Genom att kortkort sammanfatta hela manuset i ett synopsis kommer man långt. Genom det har jag bland annat upptäckt att jag saknat ett perspektiv och att ett av mina slut kom alldeles för snabbt.

3. Maxa miljö

I det här steget handlar det om att brodera ut. Det är så lätt hänt att, eftersom man som författare har en så tydlig bild i huvudet om hur en miljö ser ut, bara hastigt i förbigående beskriver den i texten. Men hur ska jag kunna överföra bilden från mitt huvud till min läsare om jag inte beskriver den detaljerat? Jag är visserligen inte något fan av Tolkiens galet långa miljöbeskrivningar, det är inte det jag menar. Men få in detaljer ur miljön som gör att läsaren med hjälp av sina egna erfarenheten målar upp bilden.

Tex: Karaktären får ducka när hon kliver in i det lilla köket över den galet höga tröskeln. Tickandet från en vit moraklocka som nästan når upp till taket tickar dovt och taktfast. En randig trasmatta ligger snett över golvtiljorna, är hopskrynklad i den ena änden. Vid fönstret står ett slagbord, en av de två pinnstolarna är tillbakaskjuten. En tallrik med en halväten portion står kvarlämnat på bordet, den skämda maten lockar flugorna till sig. Surrandet gör tickandet sällskap.

Läsaren fyller i resten då denne har sett sådana här små hus, antingen i verkligheten, på film eller på fotografier. Läsaren kanske vet hur ett sådant hus luktar, hur det känns att vara i ett. Det handlar om att hitta detaljer som sätter miljön. Jag hade också kunnat använda vedspis med vit spiskåpa, spetsgardiner, pelargoner på fönsterbrädorna, ”fintallrikar” i tallriksställ på väggen, bakspade lutad mot väggen, diskbalja står upp och ner på tork vid spisen, etcetera.
PS: glöm INTE ljud och dofter i jakten på synintryck.

4. Gestaltning

I det här steget gäller det bland annat att få bort beskrivningar av hur karaktärerna känner och agerar. Jag har en regel att jag försöker få bort alla ”känner”, ”kände” och ”kändes” ur min text. Istället ska dessa känslor ut på annat sätt. Hur känns rädsla? Puls, svårt att andas, paralysering?

Det andra är att beskriva en person, inte genom att i text beskriva. Utan att göra det utifrån karaktärens sätt att vara: klädstil, agerande, sätt att prata, etcetera. Som exempel: Ska karaktären istället säga sina repliker fränare med en underliggande syra? Kanske ska hon strunta i att säga en replik, och istället göra en rörelse som säger samma sak som tidigare uttryckts i dialog? Det är nästan snyggast av allt, de som bemästrar konsten att få fram ”dialog” utan att använda repliker, är helt klart avundsvärda.

I det här steget gäller det att få in stora känslor, våga bränna på ordentligt. Just det där med starka känslor och åsikter är min svaga sida, jag bränner inte på fullt så mycket som jag kanske borde göra.

5. Ännu en vila

Här är det dags för texten att vila igen. Även fast det är svårt, behöver den det. Skriv på något annat!

6. En sista genomgång

Skriv ut manuset på papper (eller läsplatta i vilken du kan göra anteckningar) och läs igenom. Markera alla korrfel som du faktiskt stöter på (det är dumt att inte göra det när man ändå ser dem så mycket tydligare på papper), men fokusera INTE på korrekturen. Det får bara bli en sidosak.

Istället: Hur funkar scenerna? Är någon scen onödig? Är det trist någonstans (då du skyndar över texten, du vill bara komma vidare till nästa scen som är så mycket roligare)? Ett tips, om du tycker att scenen är trist, tycker garanterat också en läsare det. BORT! För i det här steget handlar det om att döda dina älsklingar. Det kan vara allt från kapitel, scener eller de där så himla bra replikerna man kom på i början av manusskrivandet, men som nu faktiskt bara känns ganska töntiga eller högtravande. Ja, exemplen är många. Men rensa, rensa, rensa! Om du tar bort text, se till att ändra händelseförlopp både innan och efter så att inte storyn haltar. Återigen, här hjälper synopsis dig. Du kan lätt se hur händelser hänger ihop.

7. Korrektur

Det här steget behöver jag inte orda så mycket om. Men kolla att alla kommateringar har blivit rätt, ”Sök och ersätt” på ”dubbelmellanslag” som faktiskt händer ganska ofta när man sitter och funderar, dubbelpunkter, etcetera. Överanvänder du något ord? Eller återanvänder du vissa uttryck?

Leta efter vanliga klichéer, det verkar förläggare vara allergiska emot. Det är klart som korvspad (kliché) att förläggarna uppskattar att författare istället skapar sina egna liknelser. Men … Jag har läst en bok där författaren gått bärsärk (kliché) i att skapa egna liknelser. Ett par tre stycken i varje kapitel, vilket gjorde att i alla fall jag efter ett tag tyckte det bara kändes ganska fånigt. Lagom är bäst (kliché)!

Att hålla reda på stegen

För er som följt mig och läst några av mina artiklar, har nog inte undgått att se att jag är Scrivenerfrälst. I programmet kan man ge status åt varje textdokument. Som default står det:

FullSizeRender-4
  1. To do
  2. First draft
  3. Revised draft
  4. Final draft
  5. Done

De här går självklart att ändra, vilket jag såklart gjort. Istället har jag döpt mina statusmarkeringar till:

FullSizeRender
  1. Att skriva
  2. Första utkast
  3. Omarbetat
  4. Maxat miljö
  5. Maxat känslor/gester
  6. Sista utkast
  7. Korr
  8. Klart! 

De hjälper mig att hålla reda på var jag är i arbetet med just den scenen (jag har delat upp hela mitt manus i scener) och jag vet vad nästa steg i redigeringen är. Se hur jag gjort just det i artikeln om synopsisskrivande.

Bilden högst upp

Social verksamhet
Källa: Digitala Stadsmuseet
Unikt dokument ID: graark_10033035