Vecka 31 visade sig bli riktigt innehållsrik. Jag påbörjade min tjänstledighet och satte mig i min skrivarlya. Lyan har blivit min arbetsplats. Men jag skickade också iväg två manus till förlag OCH jag har skrivit synopsis till nästa manus.
Tjänstledig
Sedan den 31 juli har jag alltså varit tjänstledig. Anledningen till tjänstledigheten har varit det anställningsstopp som råder inom Polismyndigheten på grund av att budgeten är överskriden sedan länge. Även fast jag redan är anställd, kan jag inte bli förflyttad från Stockholms citypolis grova brott till ungdomsavdelningen i Östersund, stoppet är rikstäckande. Jag är nämligen budgeterad i Stockholm, inte i Region Norr. Trots att Polisen blivit en enda myndighet, är det fortfarande vattentäta skott mellan regionerna. Vi får väl se om stoppet är hävt i slutet av januari 2018 då min tjänstledighet är slut. Om inte, tja … Då får jag fundera om kring mitt liv – ännu en gång.
Två manus till förlag
Men det största som hände i förra veckan, är kanske att jag skickade iväg två manus till förlag? Nattens oönskade fjärilar skickade jag iväg på förlagsrunda första gången sommaren 2016, men sedan dess är manuset omskrivet så fullkomligt, att det förtjänade ytterligare en runda. Att jag skickade manuset tillsammans med det nya manuset Mordet i grosshandlarvillan , kanske kan visa att jag är ett författarskap, inte bara ett one-book-wonder? Jag kan producera manus, hittar ständigt nya historier.
Den här gången skickade jag inte till lika många förlag som jag gjort tidigare. Det kanske är dumt, men helt ärligt tror jag inte att till exempelvis Albert Bonniers och Nordstedts förlag är, eller någonsin kommer att bli, intresserade av mina manus. Jag passar inte in i deras profil. Skriver alldeles för kommersiellt. Inte fint nog. Och i slutändan skickade jag bara manuset till fyra förlag, inte tio eller tolv. Kanske dumt? Kanske räcker det? Det lär jag märka.
Det är tredje gången jag skickar manus på förlagsrunda, och det känns knappt i kroppen. Märkligt nog. Sommaren 2015 när jag skickade mitt allra första manus Julmordet i Klara (som kommer att förbli ett skrivbordslådemanus) och sommaren 2016 när jag skickade andra, kunde jag inte tänka på annat. I veckor. I månader. Så är det inte nu. Är det vanan? Eller är det, det faktumet att jag är helt inne i mitt nya manus?
Researchens resultat
Under vecka 31 började jag arbeta heltid som [aspirerande] författare.* Jag satte mig måndag morgon och började skriva ner synopsis som vuxit fram i huvudet på mig under min researchperiod.
Jag har läst en hel del i mitt nya ämne och ägnat drygt två och en halv månad åt research. Jag har läst:
- Två nutida avhandlingar
- En historisk biografi om en institution
- Två samtida skrifter i ämnet (från kring 1900)
- En lärobok i ämnet (från 1915)
- Två samtida reportageböcker om ämnet (från kring 1900)
- Samt en hel del arkivgrävande som resulterat i klokskap och exempel som kommer användas i manuset
Manuset ska ha på fötterna, mina exempel kommer att vara tagna från verkligheten. Även fast de (i dagens mått mätt) kommer att verka tillspetsade, så är de inte det.
Under tiden som jag gör min research kommer ständigt nya idéer upp i huvudet på mig. Dessa skrivs ner, och förra måndagen satte jag mig med alla idéer, all research och påbörjade synopsisskrivandet.
Synopsisskrivande
Jag har skrivit en artikel om hur jag skriver synopsis. Egentligen borde jag uppdatera det, då min metod ständigt utvecklas. Det kan också bero på att just det här manuset har ett annat upplägg än tidigare. I Nattens oönskade fjärilar är det tre berättarperspektiv som samsas om att berätta. I Mordet i grosshandlarvillan är det ett berättarperspektiv med instick av dagboksanteckningar.
I mitt nya manus är det två berättarperspektiv, men de är uppdelade i delar.
Del 1 är det min huvudperson Lukas som berättar
Del 2 är det Ida som berättar
Del 3 Lukas
Del 4 Ida
Del 5 Lukas och Ida samsas
Så här skriver skrev jag synopsis nu
Till höger ser ni de första kapitlen ur del 1. Även fast jag är hemlig om manusets nya ämne och namn, vågar jag mig på att visa detta. I Scrivener har jag jag delat upp manuset i delar, dagar, kapitel och slutligen scener. När jag skriver synopsis gör jag så här:
- Huvuddragen i manuset skrivs ner.
- Varje del kokades ner i kapitel.
- Till slut utkristalliseras scener, och kapitlen delades upp ytterligare.
- Sen tar jag researchanteckningar från varje bok jag läst och för in i varje scen, där det behövs. Använder så mycket jag bara kan.
- Tar mina idéanteckningar och för in allt eftersom.
Till slut hade jag avverkat alla anteckningar och kunde lägga dem åt handlingarna. Nu har jag allt jag behöver inskrivet i synopsis i Scrivener.
Här till höger syns ett utdrag ur min synopsis. Återigen, det känns väldigt läskigt att bjussa på detta, men här ser ni hur jag gör när jag skriver synopsis.
Till en början är det kanske bara en mening. Exempelvis som syns här, ”Samtal arbetsledare”. Men sen börjar jag se scenen framför mig, och jag brukar ibland till och med höra dialog i huvudet. Jag skriver ner allt, och till slut har jag en synopsis som kommer att hjälpa mig att skriva manus.
Nystart
Idag måndag är min synopsis 49 sidor långt. Jag tror att jag börjar bli redo att börja skriva. Och märkligt nog, känner jag mig mer nervös för att börja skriva på det nya manuset, än då jag skickade iväg mina två färdiga manus i förra veckan. Verkligen märkligt …
Är jag verkligen redo att börja skriva? Behöver jag inte tänka liiiiiite mer? Jag hade tänkt att skriva på synopsis i cirka en månad. Men att skriva på heltid, ger betydligt mer arbetstid än att bara skriva på kvällar och helger.
Och en sak jag lärt mig. En av konsterna med att skriva, är att veta när det är dags att sluta. Man måste veta när det är dags att sluta göra research, när det är dags att sluta fila på synopsis, när det är dags att sluta skriva på råmanuset och låta det vila, när det är dags att sluta redigera och när det är dags att släppa manus och ge det vingar.
Och nu är det faktiskt dags att börja skriva! Och det fina med att ha skrivit en synopsis, är att det är ett hjälpmedel som inte är statiskt. Synopsis kan omformas om och om igen, och gör ändringarna enkla. Då går jag bara tillbaka till synpsislayouten och går metodiskt igenom varje scen för att veta var jag behöver ändra så att ändringen genomsyrar hela manus. (Sedan jag började arbeta i Scrivener har jag märkt att scrolla scrolla scrolla – glömma vad jag skulle göra – scrolla scrolla scrolla helt har försvunnit.)
Så. Önska mig lycka till!
Nu kör vi!
* Är det inte irriterande att det inte finns ett ord för oss ”aspirerande författare”, för oss som inte debuterat än? I engelskan är man en writer om man skriver. Punkt. (Visst author.) Men jag har skrivit tre manus, ett fjärde är på gång. Jag känner mig som en författare. Men här i Sverige är vi inte ens författare om man debuterat. Man måste ha kommit ut med två böcker för att verkligen få kalla sig för författare. Så … Om jag till slut kommer att debutera, hur länge till kommer det dröja tills att jag är en författare enligt regler och jante?
Carola Segerlund – Författare 
2017-08-08 at 07:07
Hej vad det går! Oerhört inspirerande! Jag tror på din genre. Läste Sören Bondesons ”Konsten att döda” och han nämnde faktiskt historiska deckare som en genre där det finns ett glapp, så du är verkligen rätt ute. Hoppas du får napp, jag vill läsa! 🙂
Känner igen mig i känslan av att behöva tänka lite mer, inte för att jag tror du behöver det. Men jag är i en röra av omskrivning just nu och ser det som en lärdom inför nästa projekt, som ska bli SÅ mycket mer genomtänkt.
Tack för att du delar skärmdumpar av Scrivener också, jag börjar förstå det mer och mer – tack vare dig. Blir väldigt peppad på att skaffa, gillar det där med att kunna dela upp ända ner till scener. Är det enkelt att sammanfoga och bryta upp också?
2017-08-08 at 09:05
Men vad glad jag blir att du tror på genren! Jag gör också det, och i slutändan valde jag aldrig aktivt genre. Det bara blev. Mitt första manus skrev jag organiskt helt utan plan, och plötsligt satt jag med en historisk deckare. Och jag trivs i genren. Och vad roligt och inspirerande att höra att någon därute vill läsa manuset. Tack.
Den där omskrivningsröran du befinner dig i, är verkligen utmanande! I mitt första manus där jag höll på att skriva om totalt, det enda som var kvar var Lukas, grundintrigen och mordoffret. Resten skulle ändras. Och i det fallet kom jag till slut fram till att mitt första manus var mitt övningsexempel. Det var tufft att ge upp på ett projekt. Kände mig som en riktig looser. En svikare mot mig själv. Om jag gav upp, kunde det ju hända igen! Men när jag skrev om Nattens oönskade fjärilar kom jag i mål, och då med ett extremt mycket bättre manus. Du kommer att klara det! Det är jag säker på. You go girl 😉
Ja, det är väldigt enkelt att både sammanfoga och bryta i Scrivener.
– Bryta text till ny scen: Man står med markören där man vill bryta och antingen bara klicka kringla + K. Alternativt uppe i verktygsfältet: Documents + Split + at section.
– Sammanfoga är också det enkelt: Man markerar de två scenerna och klickar sedan bara kringla + shift + M. Alternativt uppe i verktygsfältet: Documents Merge.
Även flytta hela scener till ett annat kapitel är enkelt. Man bara drar och släpper, precis som med filer i ett mappsystem. Urenkelt. Det lite kniviga är att sätta ihop hela manuset (compile) till ett utseende man själv vill ha (inte Scriveners egna defaultutseenden), men det går. Jag har gjort egna defaultmallar med hjälp av deras instruktionsvideor. Och nu har jag mallar för både ”Manus till förlag” och E-bok. Det är rätt fräckt att kunna korrläsa sitt manus som e-bok i mobilen =D
2017-08-08 at 09:20
Med din fäbless för historisk research tror jag verkligen du har alla förutsättningar att lyckas få till den å så viktiga trovärdigheten.
Jag kände verkligen att det den denna gång INTE var läge att bara skriva nytt, att grotta ner mig i senaste manuset har lärt mig mycket och även om jag ser det som en övning i grund och botten vill jag få det i skick för förlag, just för att det känns viktigt att föra detta i mål. Sedan får jag chans att göra grundjobbet mycket bättre nästa gång, så slipper jag redigeringen från helvetet 😬
Låter väldigt bra med Scrivener! Vi får se hur saker utvecklas, på sikt kanske jag skaffar programmet och då vet jag vem som kan vara min IT-avdelning 😉 Nej, jag skojar bara.
Jag brukar läsa min text på paddan som pdf:er redigerade som en e-bok, det ger en annan blick. Men det är ju en låtsasvariant bara, såklart.
Ha en fortsatt fin skrivdag. Nu ska jag pyssla vidare med skrivarstugan 😊
2017-08-08 at 09:25
Detsamma, nu kör vi skrivarvardag 😀
2017-08-08 at 12:20
Hej! Nu har jag genom en annan blogg hittat till din. Det här låter ju jättespännande, det kommer jag att följa. Apropå att skicka till förlag tycker jag att du ska skicka till så många du kan. Nuförtiden kostar det ju inget heller ( hos de flesta) bara ett mejl. Jag har lärt mig på vägen att förlagen och dess lektörers åsikter äro outgrundliga… Bonniers som du nämner har aldrig antagit mg men det har betytt oerhört mycket för mig att de uppmuntrat mig! Och när jag skickade iväg det förra gången tvekade jag speciellt vad det gällde ett (stort) förlag. De är alldeles för fina i kanten för att grotta ner sig i min sunkiga berättelse tänkte jag. Men det var just det förlaget som återkom och visserligen refuserade men samtidigt talade om att de läst med stor behållning😁Så man vet aldrig och det man tänker stämmer inte jämt😉Så lycka till och skicka på, är mitt råd!
2017-08-08 at 13:23
Men välkommen hit! Hoppas att du kommer att få ut något av bloggen 🙂
Du har rätt, jag kanske fegade ut vad gäller de fina förlagen? Din kommentar fick mig i alla fall att skicka till ytterligare ett.
2017-08-08 at 13:58
Även jag har hittat din blogg 🙂 Så himla bra tips och så spännande att få följa. Nyfiken på hur du valde förlag? Jag har bara skickat in ett manus för ett par år sedan och blev refuserad. Men minns hur osäker jag kände mig på vilka jag skulle skicka till när jag satt där med mina högar av manuspapper. Det blev en blandning av stora och små ..
2017-08-08 at 14:18
Men vad roligt, välkommen!
Jag måste erkänna att jag bara kontaktat stora och medelstora förlag, inte små och lite udda förlag. Anledningen är att ett litet förlag är så mycket mer ekonomiskt sårbart, att allt kanske slutar i pannkaka. Kanske hade ett litet förlag nappat om jag skickat, det får jag aldrig veta 🙄 Men det är bara fortsätta att försöka. Skam den som ger sig brukar man väl säga?
2017-08-08 at 15:10
Heja dig, ja, skicka bara👍Det finns inget att förlora (även om det gör ont när refuseringarna kommer, särskilt när det dimper ner flera på en vecka… Men då får man trösta sig med att det är standard för nästan alla som skickar in). Den potentiella risken finns ju faktiskt att det är de(t) förlag du INTE skickar till som skulle antagit, eller hur? Har för mig att jag läste om en förläggare i ”skriva” som längtande efter historiska romaner för ett tag sedan. Och det är väl din?😉
2017-08-10 at 18:07
Äskar såna här inlägg! Vill jättegärna skriva en lång och intressant kommentar men är helt slut i hjärnan. Har sparat inlägget som ett bokmärke och kommer att återkomma flera gånger.
Och förresten: heja! Hoppas att något kul förlag nappar 🎉🍾
2017-08-10 at 21:38
Men tack snälla du, vad roligt att du tycker det! Låt hjärnan vila, det är också tillåtet 😜 Och tack för pepp!