Prostitution är ett ämne som fascinerar mig. Det låter kanske konstigt, men företeelsen sätter fingret på männens makt över kvinnor. Och då framförallt över kvinnors kroppar. I den här artikeln kommer jag att till viss del beskriva den verklighet som förra sekelskiftets prostituerade kvinnor levde i. Men framförallt varför de ansågs nödvändiga att kontrollera, och det av myndigheter.

I min bok Nattens oönskade fjärilar får läsaren på riktigt möta denna verklighet. Och idag, precis som då, tvingades både kvinnor och barn in i prostitution. Antingen genom sina yttre omständigheter, som fattigdom, arbetslöshet, alkoholism eller genom trafficking. Men till skillnad från idag, nu när polisen arbetar aktivt med att hjälpa dessa arma kvinnor och barn ur deras utsatta situation, hölls de under förra sekelskiftets Stockholm (och i de andra storstäderna) kvar i prostitutionen av både polis och myndigheter genom den så kallade Reglementeringen.

I Nattens oönskade fjärilar får läsaren bland annat följa en flicka som tvingas in i prostitutionen, vilka regler som gällde för dessa kvinnor, hur de kontrollerades av myndigheterna, synen på dem, hur de levde och hur de så kallade Privathotellen såg ut. Genom boken får läsaren en ganska djupgående kunskap om denna reglementering. De omdömen som boken fått, är att läsarna verkligen har sett platserna framför sig, och de har drabbats hårt av flickans öde. Att boken är en informativ och häpnadsväckande bladvändare. Boken finns på streamingtjänsterna som ljudbok och e-bok, men också i pocket.

Borgerligheten

Vi börjar med detta, för det är borgerligheten som ligger till grund för Reglementeringen.

Under 1800-talet växte den så kallade borgerligheten fram, ett riktigt dråpslag för den kvinnliga frigörelsen som långsamt hade börjat växa fram under 1700-talet. Kvinnorna stängdes helt enkelt in i hemmen. Där skulle de ta hand om de mjuka värdena som hem och barn. Kvinnor ansågs vara skira och ömtåliga varelser, som saknade en egen tankeförmåga och egna åsikter. Mannen ansågs vara kvinnans huvud, och hon skulle därmed ha samma åsikter som sin man.

Synen på kvinnans sexualitet

Men man tycktes inte bara tro att kvinnor saknade intellekt och att de enbart styrdes av känslor, man ansåg även att kvinnor saknade en egen sexualitet. Den sexuella dygden blev den viktigaste av kvinnan dygder, och hon skulle enbart underkasta sig mannens inträngande de få gånger de skulle skaffa barn. Hon skulle då ligga helt stilla och inte ge ifrån sig några osedliga ljud. Det var bara horor som lät så.

Men av naturliga skäl blev detta faktiskt ett problem för männen. För samtidigt som kvinnan ansågs sakna ett sexuellt behov, ansåg man att männen hade en helt otyglad sexualitet. Det sades till och med att män kan bli sinnessjuka om de inte får ”daglig sädesuttömning i en kvinna”, som det då formulerades. Men om inte kvinnor vill eller ska ha sex … Hur skulle man då kunna undvika katastrofen att alla män blev sinnessjuka och måste spärras in på hospital?

Den ”nödvändiga” prostitutionen och Reglementeringen

Man löste problemet med den så kallade ”nödvändiga” prostitutionen.

Stockholm stad öppnade därför två kommunala bordeller – London och Hamburg – som båda låg i Staden mellan broarna, den ö som idag kallas för Gamla stan. Men de var inte de enda. Flickställen och luderkupor fanns det gott om i Stockholm.

Det var en allmänt vedertagen sanning att hororna var ett så kallat ”gift”. De spred nämligen könssjukdomar som gonorré och syfilis. Att det var män som till en början smittat de prostituerade med dessa veneriska sjukdomar, verkade männen ignorera. Logiken hos de som ansåg sig ha rätten att agera kvinnans huvud, bevisade att de kanske inte riktigt hade förmågan till det. Männen ansåg sig själva vara helt oskyldiga i de veneriska sjukdomarnas spridning. Det var helt och hållet de osedliga kvinnornas fel. Och det är just här som logiken inte bara haltar, utan fallerar totalt.

Albertine i polisläkarens väntrum (1885-1887) av den norske konstnären Christian Krohg. Också i Norge fanns en reglementering, vi var ju trots allt en union. Mer information om tavlan hittar du här.

År 1859 skapades därför den så kallade Reglementeringen, vilken innebar att prostituerade kvinnor registrerades som just sådana, och dessutom skulle genomgå veckovisa gynekologiska undersökningar på Besiktningsbyrån, också kallad ”Byrån”. Anledningen till varför man kontrollerade kvinnorna var enkel – man ville ha friska horor för att inte riskera männens hälsa. De måste få köpa friska varor.

Denna gynekologiska undersökning fick kvinnorna betala själva, och den kostade hela 5 kr per vecka. Detta var en betydande summa på den tiden, och många av de lägst betalade kvinnorna, fick bara 5 kr per gubbe. Alltså var de tvungna att sälja sig, för att kunna betala för den av myndigheterna påtvingade undersökningen. I förlängningen tvingade alltså sedlighetspolisen ut de prostituerade på gatorna för att sälja sig, och då riskera att faktiskt bli smittade. Cynismen är lite väl överdriven kan tyckas.

Eira sjukhus på Kungsholmen.

Prostituerade som inte registrerade sig på byrån, straffades med fängelse. Och om de registrerade inte dök upp på sina besiktningsdagar, letade sedlighetspolisen upp dem. De kvinnor som visade symtom på venerisk smitta, transporterades av en konstapel till Eira sjukhus, också kallat för bordellsjukhuset. Där låstes de in och behandlades med ytterst tveksamma kurer. Den kanske mest spektakulära, var den så kallade mjölkbehandlingen. Man skulle helt enkelt dricka mjölk, och det skulle bota veneriska sjukdomar.

Läkare Karolina Widerström får förklara

I min bok Nattens oönskade fjärilar har jag låtit Sveriges första läkare Karolina Widerström förklara hur man såg på veneriska sjukdomar på den tiden. Hon talar i telefon med min karaktär Ida som är journalist på DN. Här är några av Karolinas ord i boken;

Läkare Karolina Widerström. Bild från Stockholmskällan 2017-01-10 Okänd fotograf 1906 Bildnummer: SSMD000895

”Könssjukdomar växer inte fram inom en person, genom att hon eller han har ett visst levnadssätt, som det sagts under väldigt väldigt lång tid.

/…/
En könssjukdom är inget gudomligt straff för ens synder mot sjätte budordet, vi lever väl för Guds skull inte på medeltiden? Nej, orsaken är mikroorganismer som baciller och gonokocker, som förs över från en smittat person till en annan vid själva könsumgänget.

/…/
När man införde reglementeringen 1859, så trodde man fortfarande att könssjukdomarna som mjuka chankern, gonnoré och syfilis var ett resultat av livsstil.

/…/
De höga herrarna [som stiftade lagarna] ansåg att det var orättvist att just de, som var samhällets ryggrad, skulle bli smittade. Så gemensamt sökte de orsaken till detta helvete, och självklart ansåg de att det var de sexuellt utsvävande kvinnorna som var boven i dramat. Inte de själva. O nej! Alltså var det bara kvinnorna, som skulle kontrolleras.

/…/
En prostituerad kvinna blir alltså inte smittat i samma sekund som hon beslutar sig för att sälja sin kropp, hon blir smittat. Av män. Och dessa män går inte bara till en hora, han går till flera. Och till sin egen fru, om han är lycklig nog att ha en. Och så kanske han kräver sin piga? Han smittar alltså frugan, pigan och alla de osmittade hororna han går till. De horor som blir smittade, har samlag med osmittade män, och så är ruljansen igång. I mitt exempel är det alltså männen, lika mycket som kvinnorna, som sprider smittan.

/…/

Jag förespråkar att både män och kvinnor har ett ansvar, och måste bli behandlade. Om männen förblir obehandlade, sprids smittan vidare.”

Reglementeringens syfte var alltså felriktad

På den här tiden ansåg alltså männen att de inte hade någon som helst skuld i de veneriska sjukdomarnas spridning. De hade därför inget ansvar, och behövde ingen behandling. Det här låter ju så overkligt dumt, att det kan verka som en lögn. Men tragiskt nog är detta sanningen, och det var såhär herrarna som stiftade lagarna resonerade.

Länk till Stockholmskällan där denna finns att läsa.

Karolina Widerström arbetade hårt för att man skulle slopa Reglementeteringen, då det var en föråldrad och dessutom en totalt misslyckad insats. Men hon var alltså tvungen att argumentera mot män som hade denna verklighetsfrånvända syn i frågan. Och det är faktiskt väldigt svårt att diskutera med de som inget förstår.

Men till slut började även männen ifrågasätta systemet, och 1903 tillsattes en kommité, den så kallade Regleringskommitén, för att utreda om det fanns ett annat och bättre sätt att förhindra de veneriska sjukdomarnas spridning.

Öknamn

Men alla öknamn då, de som fått ge artikeln sitt namn? Jo, de föds och återföds utifrån attityden gemene man har visavi de prostituerade. Den har alltid varit minst sagt syrlig, nedvärderande och faktiskt räddhågset.

Stockholms nattfjärilar : pikanta skildringar från gata och boudoir

I boken Bakom stadens kulisser skriver Rebecka Lennartsson som är docent i etnologi och forskningschef på Stockholms Stadsmuseum, att under 1800-talet skapades en mängd nya begrepp för de prostituerade. Dels kopplat till Besiktningsbyrån som byråflicka eller byråfnask. Också till det smygande beteendet, vilket födde uttrycken smyghora och smygluder. Då de rörde sig ute om natten, vilket inga respektabla och dygdiga kvinnor gjorde, kallades de också för nattfjärilar. Andra begrepp var berglärkor, gattjäntor, gatlampor, grändkärringar, gräsbitare, Nygatslärkor och Sjöbergsplanare.

Precis som i resten av världen, fanns en slags klasshierarki bland de prostituerade. På Östermalm fanns lite finare prostituerade som kostade mer, och de kallades bland annat för shanor och singlartjejer. De som höll till i Staden mellan broarna hörde alltsom oftast till drägget, där betalningen kunde bestå av en sup.

För dig som blivit lite nyfiken på ämnet, läs min bok Nattens oönskade fjärilar. Och nu när du fått lite mer kunskap om öknamnen, kanske du kan ana varifrån titeln kommer.

Studioporträtt av de prostituerade hos sedlighetspolisen

Bakom stadens kulisser. Genus och gränser i Stockholm 1800-2000 av Karin Karlsson och Rebecka Lennartsson (red) från 2021, sid 156.

Bilden högst upp (och även här) är tagen från boken Bakom stadens kulisser. Detta är fotografiets bildtext i boken:

”Övervakningen av kvinnor som misstänktes för prostitution eller var inskrivna vid byrån var omfattande. När fototekniken på 1860-talet utvecklades och blev mer tillgängligt togs också den i bruk för att lättare kunna identifiera kvinnorna. Innan polisen hade en egen kamera tog de hjälp av porträttfotografer. På Polismuseet i Stockholm finns ett album från stadens sedlighetspolis med porträttfoton från 1860 – 1880-talet. Det liknar ett vanligt fotoalbum med studioporträtt där kvinnorna [red anm: de prostituerade] poserar uppklädda och med rekvisita.”

Sammanfattning

  • Borgerligheten ledde till att man trodde att kvinnor inte hade någon egen sexualitet, och för att skydda de dygdiga kvinnor från männens otyglade sexualitet såg man ”nödvändigheten” i prostitutionen.
  • Man skapade därför Reglementeringen för att kontrollera de prostituerade, samt för att behandla dessa mot de veneriska sjukdomarna, och det för att de inte skulle smitta männen. Men de styrande hade inte kunskapen (eller viljan att tro?) att också de behövde gå till doktorn för att bli behandlade för sjukdomarna. Alltså att männen själva inte var en del av smittspridningen.
  • Tack vare att kunskapen om sjukdomar blev alltmer korrekt, lyckades man till slut slopa Reglementeringen 1918. Men under 59 år reglementerades tusentals kvinnor, och då de tvingades till de veckovisa gynekologiska undersökningarna, kunde de inte flytta och försöka starta om någon annanstans. Då blev de gripna och sedan fängslade. De hölls alltså kvar i prostitutionen av sedlighetspolisen.