Råmanuset av "Dårarnas slott" är snart färdigskrivet. Som ett brev på posten försvinner tron på mitt manus. Men det händer ytterligare en sak ... Den nya IDÉN föds ur askan!
Varifrån kommer känslan i skrivandet? Från lust och inspiration, eller från viljan att berätta en historia?
Att komma av sig i skrivandet är aldrig roligt. Men vad beror det på? Är det så enkelt som att jag fick något, som alla aspirerande författare får utstå?
I mina manus har jag alltid ett tema kring vilket historien kretsar. I "Dårarnas slott" är temat smärtsamt personligt.
Fenomenet visitkortsporträtt växte fram under 1860-talet då fotografikonsten utvecklades. Och de kan hjälpa oss författare, vilket jag fick erfara när jag hittade mina karaktärer liggandes i en låda på en loppis.
Den senaste veckan har innehållit mycket. Tagit tjänstledighet för att få skriva, manus skickade till förlag, research och synopsisskrivande.
Sommar. Just nu läser jag i stort sett inga bloggar, ser nästan ingenting på tv, konsumerar obefintligt med nyheter, går knappt in på Instagram och har inte varit inne på Facebook på flera veckor. Jag har helt enkelt checkat ut. Men under hösten kommer jag (mest troligt) att ägna mig heltid åt mitt skrivande. Det kommer bli en spännande tid, och jag längtar längtar längtar tills dess.
Jag har svårt att göra något halvdant. Antingen så gör jag något, eller så skiter jag i det. Det gäller egentligen allt jag företar mig. Just nu är det i stort sett inget skrivande alls, bara research … Och en väldans massa trädgårdsarbete.
Redigeringen kräver metod och tålamod. I den här artikeln beskriver jag hur jag redigerar i sju steg.
Carola Segerlund – Författare 