När ett mail fungerar som defibrillator i återupplivningsförsöket av författardrömmen. Och när skrivglädjen återkom inom mig, och det starkt! Men också om att en skrivpaus, kan ses som en skrivteknik.
Ibland ställs hela livet på ända. För mig hände det i november, och det har tagit tills nu att hitta tillbaka till mitt fokus. Men nu är jag igång! Redigering, villospår och nya idéer pockar på.
Råmanuset av "Dårarnas slott" är snart färdigskrivet. Som ett brev på posten försvinner tron på mitt manus. Men det händer ytterligare en sak ... Den nya IDÉN föds ur askan!
Varifrån kommer känslan i skrivandet? Från lust och inspiration, eller från viljan att berätta en historia?
Att komma av sig i skrivandet är aldrig roligt. Men vad beror det på? Är det så enkelt som att jag fick något, som alla aspirerande författare får utstå?
I mina manus har jag alltid ett tema kring vilket historien kretsar. I "Dårarnas slott" är temat smärtsamt personligt.
Fenomenet visitkortsporträtt växte fram under 1860-talet då fotografikonsten utvecklades. Och de kan hjälpa oss författare, vilket jag fick erfara när jag hittade mina karaktärer liggandes i en låda på en loppis.
Jag har svårt att göra något halvdant. Antingen så gör jag något, eller så skiter jag i det. Det gäller egentligen allt jag företar mig. Just nu är det i stort sett inget skrivande alls, bara research … Och en väldans massa trädgårdsarbete.
Redigeringen kräver metod och tålamod. I den här artikeln beskriver jag hur jag redigerar i sju steg.
Carola Segerlund – Författare 