Känslan av att drabbas av en ny manusidé är som att bli som förälskad. Jag kan inte tänka på mycket annat. Jag vill bara umgås med idén, finnas i den, vara med den, ständigt tänka på den och isolera mig från resten av världen.
Att skriva om ett manus som ligger ute hos förlag, och om att jag börjat redigera om "Mordet i grosshandlarvillan".
Om pigorna som fungerade som Sveriges slavar. Om Sveriges första wallraffande journalist Ester Blenda Nordström. Om boken "En piga bland pigor", och om att jobbstress inte är något modernt påfund.
Om hur mitt besök på Hallwylska palatset fick mig att börja skriva om "Nattens oönskade fjärilar", trots att det fortfarande ligger ute på förlagsvända. Hur och varför?
Att skriva sitt råmanus, hur får jag energin och kraften till det? Hur gör man? Finskriva eller fulskriva? Mål och motiviation?
Vad händer i mitt skrivliv? Jag har tre pågående manus, men vad är status på dem? Och vad är redigering enligt mig? In och läs!
Som historiker triggas min fantasi oftast av historiska källor – det kan vara en bild, en avhandling, en arkivhandling eller en hundra år gammal roman. Läs här om fotot som skapade en scen i "Nattens oönskade fjärilar".
Att skapa karaktärer är inte alltid det lättaste. Här kan du läsa om de olika karaktärstyperna som du kan (bör?) ha med i ditt manus.
Stockholms Detektivavdelning hade det så kallade Signalementskontoret. Där samlades fotografier i "förbrytarealbum", och med tiden även de första fingeravtrycken.
Carola Segerlund – Författare 