Att komma av sig i skrivandet är aldrig roligt. Men vad beror det på? Är det så enkelt som att jag fick något, som alla aspirerande författare får utstå?
Jag har svårt att göra något halvdant. Antingen så gör jag något, eller så skiter jag i det. Det gäller egentligen allt jag företar mig. Just nu är det i stort sett inget skrivande alls, bara research … Och en väldans massa trädgårdsarbete.
Känslan av att drabbas av en ny manusidé är som att bli som förälskad. Jag kan inte tänka på mycket annat. Jag vill bara umgås med idén, finnas i den, vara med den, ständigt tänka på den och isolera mig från resten av världen.
Att skriva om ett manus som ligger ute hos förlag, och om att jag börjat redigera om "Mordet i grosshandlarvillan".
Om pigorna som fungerade som Sveriges slavar. Om Sveriges första wallraffande journalist Ester Blenda Nordström. Om boken "En piga bland pigor", och om att jobbstress inte är något modernt påfund.
Att skriva sitt råmanus, hur får jag energin och kraften till det? Hur gör man? Finskriva eller fulskriva? Mål och motiviation?
Vad händer i mitt skrivliv? Jag har tre pågående manus, men vad är status på dem? Och vad är redigering enligt mig? In och läs!
Varför ska man skriva synopsis? Och hur gör man? Alla svar finner du här.
Hur får man idéer till bokmanus? Så här har jag fått mina och här kan du läsa mer om tips från andra.
Carola Segerlund – Författare 